Har många gånger bara velat lägga mig ner och dö eller kanske ta överdos och självmord. Det är tankar som kommer och går men jag ger inte upp även om jag ibland känner det är det bästa. Att jag inte förtjänar att få må bra som jag för det mesta gör nu för tiden. Att jag är värdelös och bortglömd nej skulle inte tro det. Senaste veckorna har jag suttit och tänkt tillbaka på några år sedan och hur allt såg ut då. Jag kan inte fatta hur mycket som faktiskt har förändrats till det bättre för mig. Jag är stark och livet går framåt och jag älskar livet just nu trots alla dippar psykiskt och fysiskt som drar mig neråt. Och för över en månad sedan nu har jag slutat helt med min antidepressiva