Varför ska allt vara så svårt egentligen? Det känns som om jag inte räcker till alla vill liksom ha min hjälp men jag känner verkligen att jag inte räcker till just nu. Jag skulle bara vilja dela på mig och göra en massa saker samtidigt. Jag har verkligen tagit mig framåt men känns som om jag bara tar ett steg fram och bakar två i allt just nu. Det är troligen att jag är så himla trött och inte har ork till något eftersom jag knappt äter längre. Och det är troligen också en anledning till att jag inte riktigt räcker till.

Jag blir så himla ledsen bara jag tänker på det. Kan man inte bara göra något åt att man inte räcker till? Jag känner mig så himla isolerad från verkligenheten för tillfället liksom instängd i mig själv med tårarna. Jag är som en ängel fast en svart ängel. Och snart blir det att börja med en livsbok om mitt liv vilket troligen kommer bli väldigt krånglit att få reda på vissa saker. Det känns för jävligt att inte räcka till.