Jag önskar att allt vore annorlunda
att jag orkar att leva.
att jag verkligen har en chans.
Men nej allt är emot mig.
jag är ensam och orkar inte mer.
Jag verkar må bra men ni märker inte
hur det egentligen är.
För ni bryr er inte alls om hur man mår.
Jag är ensam.
Jag gråter mig till sömns varje natt.


Jag hittade nydligen igen den hära dikten som jag skrev för några år sedan och jag kommer verkligen ihåg hur den tiden var för mig.