Ett hav!

Ett hav av smärta och ångest lever jag i varje dag.
ärrade armar, ärrad själ och ärrat hjärta.
Jag är ensam, ingen ,ingen verkar förstå min smärta.
Jag gråter tårar av blod var dag.
Dela smärtan och ångesten med mig.
Ge mig en vass kniv.
Död, död är vad jag kan se just nu.
JAg finns inte längre det vet jag.
Jag är död men ändå så levande.
Inget precis inget ska kunna stoppa mig nu.
Det enda jag vill är att må bra och inget annat.
Försök att förstå mig och min smärta och ångest.
Dela den med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0