Det enda jag känner!
Så mycket smärat och så mycket ångest till ingen nytta alls.
Varför leva då allt bara är emot en?
Att känna smärta, känna att man betyder något för nån.
Inget känns rätt för mig.
Så mycket tårar som bara rinner som aldrig vill ta slut.
Hugg i hjärat med knivar som aldrig vill sluta.
Varför ska allt hända just mig?
Att känna glädje och lycka det gör jag ej mer.
Det enda jag känner är, Smärtan, ångesten som river och
biter i mig, sorgen som aldrig tar slut.
Mitt hjärat är svart och i tusen bitar.
En vind som aldrig vänder åter.
Själen som gråter så himmla mycket blod.
Hur ska man orka?
Jag gråter mig till sömns var natt.
Inget som vill sluta.
Varför kan jag aldrig få må bra?
Varför ska just allt hända mig av alla personer?
Blod som rinner på mina armar som jag inte bryr mig om.
Sår som svider och är infekterade.
Armar som är fulla med ärr.
Ansiktet som har några få ärr som alla bara stirrar på.
Ingen som fattar hur jag egentligen mår.
Jag orkar inte längre.
Så himmla derimerad var dag.
Varför leva då allt bara är emot en?
Att känna smärta, känna att man betyder något för nån.
Inget känns rätt för mig.
Så mycket tårar som bara rinner som aldrig vill ta slut.
Hugg i hjärat med knivar som aldrig vill sluta.
Varför ska allt hända just mig?
Att känna glädje och lycka det gör jag ej mer.
Det enda jag känner är, Smärtan, ångesten som river och
biter i mig, sorgen som aldrig tar slut.
Mitt hjärat är svart och i tusen bitar.
En vind som aldrig vänder åter.
Själen som gråter så himmla mycket blod.
Hur ska man orka?
Jag gråter mig till sömns var natt.
Inget som vill sluta.
Varför kan jag aldrig få må bra?
Varför ska just allt hända mig av alla personer?
Blod som rinner på mina armar som jag inte bryr mig om.
Sår som svider och är infekterade.
Armar som är fulla med ärr.
Ansiktet som har några få ärr som alla bara stirrar på.
Ingen som fattar hur jag egentligen mår.
Jag orkar inte längre.
Så himmla derimerad var dag.
Kommentarer
Trackback
